Inte så bra, typ...

Typ: inte alls.

Är så vansinnigt tråkigt att skriva att det är skit jämt jämt. Men jag kan ju inte heller skriva att det är bra. För det är det ju inte .

Svårt.
Känns mest lipigt.
Men jag kan ju säga att nu är det fan tufft.
Det är jävligt ont om "ok" dagar i mellan de usla.
Och man behöver en ok dag ibland så att man får göra nåt normalt, ladda lite glädje, få låtsas att det är rätt ok. Det är ju såna dagar som håller hoppet uppe.
"Det finns med ok dagar, jag kan alltid hoppas på att snart kanske det kommer nån lättare dag"

De dagarna kan man ladda batterierna i huvudet( inte i kroppen för den töms en bättre dag), man kanske lam tänka rätt ok, man kan bli ren, känna sig fräsch, eller som sist: bakade ett bröd.
( på det sättet är ju det amerikanska glutenfria perfa. Allt görs i hushållsassistenten med visp. Sleva ur och in i ugnen. Fullkomligt överkomligt . Inget knåda , inget tungt, inte lång tid)

Deg ger mer än nån helt frisk människa kan fatta.

Man dräneras.
Helt 
Det tar slut.
Man måste ha nånting att "ta av" under de tuffa tuffa perioderna. Man måste - efter att ha krafsat loss nån sorts "ork" i "botten på burken", för att överleva psykiskt, för att inte gå under när smärtan äter upp dig innifrån och allt du gör är att andas in.. Andas ut... Inte tänka,, vänta ut det.. 

Har du då aldrig en ok dag där man kan känna sig någorlunda "ok". Så finns det till slut inget att skrapa loss längre. 

Igår kväll grät jag bara.
Det är tufft nu.
Alla inflammationer har blossat upp till 100%
Fick ju en ny inflammationshämmande . Som inte skulle "göra hål i magen" ( citat doktorn) . Det gör den inte. Mkt bra för magen. Men vi skulle börja i mkt låg dos för att höja successivt . Den dosen är ju alldeles för låg för att ens lite limma hålla inflammationerna i schack.
Har inte haft så här illa sen runt 2006-2007.
Och det pallar man inte ovanpå det andra "vintermåendet".
Inflammationssmärtan är vidrig.
Den är nästan omöjlig att få bort - oavsett smärtstillande -. Den gnager, hugger och gör så ont att man mår illa.
Handleden klarar man, knäna går.. Men nacken och bröstryggen. Det går fan inte. Man vill såga av sig huvudet. Det gör att det är svullet, smärtande och det spänner pch drar. Vilket i sin tur gör att jag har migrän nästan hela tiden. Migrän är det värsta i hela världen. Det går att bortse från 5% av den. Det går - efter 11 år- att ha en viss nivå av migränen och ändå fortsätta finnas. Sen kommer vi till läget där ansiktet lägger av ( har hemiplegisk migrän
 http://www.migrainetrust.org/factsheet-hemiplegic-migraine-10913 )
Och smärtan borrar sig in o huvudet, armarna rycker, benen får man bestämma över, illamåendet är totalt vidrigt. Smärtan bara äter äter äter sig in i hjärnan. Minsta ljus och ljud är tortyr.
Då kan man inte på ett enda sätt bortse från det alls. Då gäller bara : glöm inte andas. Fokusera på in och ut. Du måste ta nästa andetag. Inte tänka på någonting alls, bars andas. Och hoppas att det inte blir mer än en dag.

Vet ni hur lång en dag blir i det läget?
En förmiddag ?
En timme?
2 minuter är för lång tid. Man står inte ut. Men man måste stå ut. Det finns inget val alls. 


När det då inträffar mer eller mindre varje dag.
Somnar med det och vaknat likadant - om man sover.
Kanske har man några timmar i mitten där medicinerna har klarat av att begränsa det till en svår huvudvärk på ena sidan "bara"
Då går det inte utan det där allts sista "skrapet" ur den där "hämtadetsistalillakornetavork" burken. Det måste finnas nåt där att hämta .

Men mär det gått tillräckligt lång tid med skit.. Då är det tomt i burken.
Det finns inget kvar.
Paniken kan komma och man undrar bara HUR ????? Ska jag överleva?????
Det GÅR INTE
Det är klart att det gör. Hittills .
Men då är man inte mkt efter det. Man är totalt dränerad på allt. Man klarar inte att ens le.
Man förstår inte vad folk pratar om.
Man är helt borta. 
Man måste få en paus.

Ibland får man inte det.
Igår grät jag mest.
Pierre tejpade mog med kinesiologitejp. Det ger avlastning för de stora, varma, pulserande stenhårda musklerna i rygg och nacke.


Det är uselt alltså. Och det är tufft.
Började med detta inlägg kl 8, nu är klockan 12.13
Jag försöker få fram ord och förklara . Men hjärnan orkar en liten stund ich sen kommer den av sig helt. Kommer inte ut ord

Nu får jag sluta 


Mireille

En jättekram till dig❤️❤️❤️

Svar: ❤️❤️
lillemor lindqvist