Tisdag, sol... Stora förändringar

Jupp! Nu verkar kroppen vara på väg ur på andra sidan.
Jag är uppe och ute... Inte mkt mer, men uppe.

Tisdag, kort vecka - sedan lov. Det behöver vi här. Alla.


Måns och jag har varit sååå slut .
Båda två var otroligt nöjda vid 19.40 igår . För det betydde att vi snart kunde lägga oss.
Pinsamt nästan.


Jag vet ju varför han är så slut. Han var ju hemma i influensa mm i nästan 3 hela veckor. Han har ingen ork alls till något mer än att klara skolan.
De har börjat fundera på sommarjobb . Det var lite roligt. Skönt när deras inställning till det är positivt av sig själv.
Inte jag eller nån som tjötat liksom.

Varför jag är slut? Tja, det är vinter .



Vi försöker ta tag i livet här.
Det har gått åt helvete med Pierres kropp.
Den har sagt stopp.
Helt.
Varken äter eller sover.tappar ord, glömmer saker.. Ja, ni fattar. Väggen är framför ögonen.


Jobbat i stort sett dygnet runt i 3 år.
Jag har varit på honom som fan om det där. Men näpp. 

Men nu mår han fan inte bra. Så ska vi kunna stoppa det innan han är ett kolli så måste massor förändras. 

Inte minst han själv. Nej måste bli ett ord han kan.

Och inga dampgrejer. Bygg inte ett staket på 12 timmar utan mat och paus.
Han är ju van vid att köra i 200%. Men nope. Det går inte.


De har tagit stora steg på jobbet och delegerat massor och ändrat, haft möten mm. 
De vill att Pierre ska finnas kvar. Otroligt skönt.

Här hemma måste också ändras.
Jag kan ju inte göra så mkt mer. Snarare tvärtom. Men man får ju försöka göra det som går.

Han har exakt Lika mkt att göra här hemma som på jobbet nästan- eftersom det är han som helt själv sköter ett helt hus -och framförvarande vecka -på lörd-sönd.

I 1.5 år har han inte ens varit ledig på fredagarna han varit hemma. 
Han har jobbat i ett kör från 7-18 hemma också.
Plus att det ringer mest hela tiden, hela helgen. Det är nåt jämt.


Så vi ska ta in ett företag som tar städ och trädgård varje vecka. 

Pierre ska ta semester i sommar,På riktigt.
 Inte bygga nåt dygnet runt på "semestern" . Helgerna ska vara vila och lugn. ( han har haft Max 2 v semester per år i 10 år. För det "har inte gått att ta mer". Slut på det)


Osv osv
Han ska lära sig sova, äta och röra sig försiktigt med mer korta promenader ist för att såga ner en tall och kapa upp den och köra 6 vändor till tippen.

Det kommer bli svårt och tufft. Men fullständigt nödvändigt.



Vill absolut inte höra ett enda ord om att nån städar och grejar i trädgården här.
Ni som tycker det stör får babbla om nåt annat faktiskt.

Det är livsviktigt just nu och kommer vara tvunget för att allt ska funka framöver också.



Är nåt jag också får vänja mig med.
Finns inte mkt jag tycker är så obehagligt som att nån annan rotar i min skit.
Och att ha folk här när man mår piss, eller ha folk här när det inte syns att man mår piss . Lika illa det.
Men det vänjer man sig säkert vid.


Jag vet hur snacket går bland mina tidigare vänner som både jobbar inom hemvården, städ och snickerigrejer. Det babblas hej vilt om hur det ser ut hemma hos folk.


Men har hittat ett företag som från början satsade på Företagshälsa och insåg att att slippa städ, trädgård mm mm gjorde att många kunde ha ett bra liv.
De ska få komma hit med förslag och offerter mm.
De är stationerade i grannstaden och är ingen jag känner.

Dessutom är det alltid samma person som kommer så då kommer de ju få se både det bra och det dåliga och man kan berätta innan att "såhär är det".




Jag kan inte säga till folk jag känner att jag inte är nöjd, att de gjort fel eller liknande så det hade inte funkat.
Har haft hantverkare här som jag känner och det går inte alls. Det utnyttjar de till Max.



Pierre är inte så jävla sugen på att prata om detta alls, så det kanske inte behöver diskuteras alls? 
. Jag vill inte höra ett smack om att vi tar in hjälp.

Men nu vet ni om det verkar hända annorlunda saker här.
Vi måste göra en rejäl omställning i hur vi lever/ har levt.




Helvetesdag igår .. Idag...

...vette fan.



Att vara fullständigt skräckslagen, Gå det snabbaste en människa kan gå( egentligen inte så"snabbt" som jag kan gå- utan en "vanlig" människa ) , upp ochner , fram och tillbaka i spåret, i 15 cm slask, kallt... Och rätt risig från början.


Vet ni vad det gör med en ack så risig kropp??

Fy faan:(
Men är inte adrenalin en magisk grej ändå?
Hur fan kan det funka så egentligen?
Inte konstigt att folk helt plötsligt kan lyfta bilar och grejer. Jag gick ju i spåret, powerwalk Allan, i 35 minuter!!'


Sen fick jag ta bilen och åka runt , det gick inte att gå en cm till.

Vi hittade ju honom till slut. 
Med stor hjälp av fantastiskt fina människor.


Grannen var ute och letade.

En fantastisk vän var ute och letade 
( helt sjukt egentligen. Vi har känt varandra sen födseln, alltid bott på samma ställe förutom några överlapp ibland. Och då har jag ( och hon) ändå flyttat från Partille, till Åmål, till Göteborg igen och till Åmål igen. )


Massa människor engagerade sig på Facebook.

Och farbröderna som hittade Yoda gjorde allt i sin makt för att hjälpa honom.

Nu var kanske inte just Yoda den som ville ha hjälp precis.
Men jösses så fina människor det finns.


Jag trodde att vi hade klarat oss ifrån alla rymningar.
Bra längesen nu.
Han ligger i snön i solen igår förmiddag och sover.
Jag fixar, tar på mig och ska sen gå ut till honom .. ( ca 35 minuter senare. Brukar kolla till honom ute minst var 10:E minut . Men han sov liksom.... Trodde jag!)

Tittar ut och ser bara snöret !!!!!

Med "spännet" kvar i.
( han har lyckats bita i den där grejen som "låser" så den kommit på sned- den är till båtar! Så nu har han en man skruvar ihop
Den han hade : ovan


Den han har idag nedan:




Men neeeej!

Vilket håll har han gått?!
NÄR drog han?
Hjälp!

Pierre och jag gick åt olika håll. Inte ett spår! 
Jag gick i spåret och varje ggn alla spår slutade ( där folk vänt Och gått hem) vände jag med. Pierre gick på alla gångbanor och vännen gick också runt.

Helt plötsligt efter 1.5 timmes letande (varav Yoda hade varit borta 2 timmar har vi räknat ut sen)
Så ringer min vän L och säger "han är
Hittad!! Åk dit och dit, jag och Pierre är på väg!
Den pusten!
Inte andats ut på 1,5 timme!

Han var hemma hos en farbror.

Han och ett par andra farbröder hade försökt locka in honom, få tag i honom, allt medans Yoda yrat runt mest och kollat in trädgårdar.
( det finns inget "mål" med hans rymningar, han är
Dessutom inte så "glad" när han rymmer. Halvt och halvt skräckslagen själv, väldigt nervös och rymmer bara för att det går helt plötsligt.
Nåt som ligger i deras gener har 
jag fått reda på. Mååååånga chow chows är Houdinis.)

Men till slut hade nån fått tag i selen och in med honom i ett hus.

Detta hade nån berättat för vän L och så fick vi reda på var han var.

Farbrorn som hade honom hade lite besvär med honom. ( nää? 😂) han skulle inte vara där,
 hundgodis spottade han ut, 
och hem skulle han gå.

Farbrorn förSökte få tag i polisen ( som vi kontaktade ca 7 min efter vi hade gått ett varv)
Men han kom inte fram till polisen i telefon. Värsta telefonkön :((

Så han hade funderat på att få in Yoda i bilen och köra ner honom till polisen ( lycka till med det!!! Han hatar att åka bil.. Med mig! En främlings bil hade han aldrig gått in i 😂😂


Hem med honom , in i duschen, ( han var svart!)


Och ner i soffan!
Fyy faan

Adrenalinet sprutade! Puls på 160 i 3 timmar. Det bara sved i benen, orkade inte prata.
Gårdagskvällen var ett helvete. Och allt jag tänkte var: "det är inte ens imorgon än !"

Men just nu är det inte hälften så illa som jag räknat med. Har dock knappt sovit inatt , förstås, helt normalt med det påslaget . Så jag vet inte om det fortfarande är adrenalin som spökar. Det kan det mkt väl vara och då kommer det som en bomb sen, eller imorgon.


Men just nu ska jag använda det till min fördel och försöka tvätta mig och håret.
Svetten SPRUTADE  runt mig igår.
Fy faan


Alla nöjda och glada och solen skiner