Till slut..

Tog vi oss 3 meter utanför dörren 😃.
(Det blev migränkänningar och skit, men strunta i det nu ett tag)

Alla gjorde Springroll... Nja, inte jag.
Men Kompis kom ut och Yoda var redan ute.
( han går inte in utan att vi tvingat honom nu)
Men han blev trött.






Tillbaka inne i mörkret.
Men alla framsteg räknas.
Och fr.o.m NU har vi sportlov!!!!

Det här med att alltid vara sjuk..

Det är inte så lätt som vissa tror.
En del kommer aldrig att fatta .
Dygnet runt skulle man egentligen vilja grina bara. 

Det finns inte en endaste sekund det inte gör ont. "Ja, på riktigt"

Men det finns dagar då det är lättare att ha ont, och dagar där det är rent omöjligt.

Sen behöver man inte visa det jämt.

(Varför skulle man det? Jag är vuxen, har läkarintyg, är utrangerad.. Är väl bara att fatta eller?)


Men det betyder ingenting.

Omöjligt.
Säger jag inget- är Jag frisk (?!)
Försöker jag förklara - gnällig och bitter

Ja. Osv


Men såhär kan det vara:


Vilken utsikt det blev



Yoda sover i vårsolen



Vita fönster i hela huset vore käckt 😂


Tokigt sökresultat






Galen trädborttagning hos grannen


Ljushuvud


Bus i trädgården







Det blir frid och fröjd med de bilderna och små käcka texter.
Alla tror att allt är bra.
Det "låter" ju bra.







I samma ögonblick åt det hållet kan man vända kameran 









Jag mår precis likadant på bilderna här som på bilderna ovan där jag inte är med.

Det har inte ett endaste dugg med bilden att göra hur jag mår.

Jag vred telefonen bara medans jag var uppe på toa...


Det är vilket håll man väljer att vända kameran åt.

Tar ju 3 sekunder att ta bild,skriva kort text och alla tror att man är såå glad och käck och mår toppen.

Vänd på den så blir det annorlunda.

Jag, personligen, tycker att jag inte borde förklara det för att folk ska fatta det?
Men tydligen .

Jag kan välja om jag vill fokusera på den vidriga skiten.. Eller om man fokuserar på lätta, lite roligare, saker.

Men kroppen har inte ändrat sig alls..


Hej svejs..

Som ni kanske märker så är det inte så jöjla mkt bättre- alltså inte mkt att skriva om heller. Händer liksom inte så vansinnigt mkt här inne


Men det går åt rätt håll åtminstone. Det är skönt.

Men det är tufft nu.
Detta året som varit..
Obeskrivligt.
Jag har inte kropp och energi till ett helt vanligt, normalt år.
Att klara av året som varit här är omöjligt.
Och det mörks tydligt nu.

Det är uselt.
Men i vanliga fall har jag ju det inre kvar.
Man tar sig igenom det och kommer ut på andra sidan..
Man tar det.
Man fortsätter andas.
Man väntar ..
Och lan står ut.

Nu finkar inte det. Jag klarar inte sv det.
Migränen har varit brutal. Helt genomvidrig.
Mestadels dygnet runt med nån timme eller dag emellan.
Jag pallar inte med det.
Jag klarar det inte.
Får panik.
Ren råpanik.
"Detta går inte"
"Jag klarar det inte"
"Hjälp"
Inget hjälper.
Det proppas in mediciner och det lindras inte ens en smula!
Panik!

Och så kan det inte vara!
Då går det inte att genomleva det.
Det funkar inte.
Jag behöver ledigt.

Från allt.
Människor
Kropp
Huvud
Liv
...
Allt!

Men så funkar det inte heller riktigt.
Man blir rädd då.
Och "hur ska det sluta?"





Annars är det finemang förstås 👍🏼😁
( ⬆️för er som har svårt för att man mår dåligt. Ingen fara på taket.. Allt är tipptopp. )



Hmm

Kommit en bit på väg..

Här bor jag ⬆️
Vi har dragit upp lite idag 😁👍🏼


Ständigt sällskap dessa veckor.
( Yoda ligger nedanför sängen på golvet. Men sängen är svinhög så han syns inte.)


Vi börjar bli skröppliga allihop 😱😂.
Hunden är 6.5 år. ( gammal alltså. Chow chow blir inte lika gamla som en terrier. Men inte heller lika ung som st Bernard 👍🏼)
Katten fyller 11 i september.
Jag är loads of year..
Det knakar lite på oss allihop.
Men är iofs trevligt med sällskap.



Nu har jag lugnat ner mig lite sen morgonen.


Det funkar liksom inte med kyla.
Jag blir inte bara kall liksom .
Det går ju heller inte över- som jag skrev i förra inlägget- av sig själv, allt skriker inuti och det gör ont att röra huden.
Jag blir alltså rädd.
Så in i helvete!
På riktigt!

När det blir kallt.

Jag får ren panik om jag känner att: 
" nä, jag blir kall".

För jag vet vad som kommer.
Det blir vidrigt.
Det gör så ont.

Sen kommer den där jävla satans komasömnkraschen och jag hatar det.

Efter det ser man ut och pratar som om man pumpat sog själv full i opium. Fy faan.


Jag är rädd att gå hem till andra. Har alltid långkalsonger och raggsockor hos folk.
( har aldrig kommit hem till nån alls som inte haft det för kallt heller, så det är inte inbillning. 
Farsan kunde jag åka hem till förr - i huset- med kaminen på full sula. Men han hade nog samma fel på termostaten. .. Farfar med.. Satt i storväst och röka vid kaminen- han använde suget i brasan som "rökfläkt". Funkar bättre än köksfläkt nästan.. Kom ifrån ämnet. Men tror det är fel på blodet)

Men det slutade givetvis precis som förväntat. 


Pierre var och hämtade värmefläkt mm men det var liksom för sent.
Men var ju skönt när man kom till livet igen.


Jag hade precis vaknat till liv, tagit mig upp och var lite dizzy när sotaren kom.

Alldeles för tidigt 👍🏼Otroligt snälla är dom:)

De vet att jag väntat och kommer tända innan de vänt ryggen till braskaminen.

Men krasch, komaäckel, skakningar mm.



Efter att man knappt sovit och vaknat med migrän.

Kan man ha en sämre fredag? 
O JA!
men bra är den ju inte precis.




Måns är hemma och är tvärförkyld. Hoppas INTE det blir flunsa och skit av det. Och hoppas  sååå att han blir ensam om det. Vi har har ju precis kommit tillbaka efter pirrens influensa .
😫.

Det liksom blir aldrig paus..?

Det är aldrig lugnt, 
harmoniskt, 
friskt..


Det är nåt jävla knas, hillbilly och skit hela jävla tiden.


Och ja, man kan ta det.. 

Och man kan ta det. 

Och man kan ta det  också...

Och kanske .....DET OCKSÅ

Men sen går det faktiskt inte mer utan att få vila, 
få tillbaka energi, 
må ok osv..


Men om man inte KAN fä tillbaka energi?
Man är alltid urladdad?
Man mår aldrig ok..?
Hur är det då meningen att man ska orka?


Nä, exakt..


Man orkar fan inte till slut.
Man är inte särskild nöjd.
Man hittar fan inget mer långsökt positivt med livet..
Det finns inga bra saker kvar.
Man är bara rent jävla  trött .. Och vill slå en träsko i käften på idioter ..

Så..
Vila hade suttit fint..

Nåt litet kul hade varit käckt..

Och nej jag är varken grinig eller bitter.
Jag är fan helt slut.

Jag har svårt att ens förstå varför jag ska ens försöka gå upp... Varför? Jag kommer hamna där inne ändå? Den procenten är ju liksom 100.



Men det räcker ju tydligen att jag postar tre roliga bilder på Facebook så är jag frisk som en nötkärna igen .. SUCK!