Inte igenom det än. Men går åt rätt håll.
Såren ser otroligt bra ut.
Troligtvis ett bett tvärs över svansen eller blivit klämd i något rejält.
Inflammerat varigt och stukad svans. (De tog samtidigt en koll på en knöl han haft brevid svansen och kollade så det inte var en tumör. Men det var det inte. Det är nåt som kapslats in efter ett tidigare bett.)
Han ser ut som en jävla äcklig råtta. Ysch.
Men denna gången var det vidrigt. Sov 1 timme och 20 min mellan måndag kväll och onsdag kväll.
Ons till Tors 2 timmar.
Tors till fredag 3 timmar.
Inatt gick det bra och jag sov nån timme här och där.
Efter de första 3 dygnen med skrik konstant hela tiden.( vi snackar alltså hela tiden. Pauser på Max 3 minuter )Så hör man fortf de hysteriska skriken även de perioderna han är tyst.
Är så Mkt som är fel liksom.
Paniken över tratten
Paniken över att vara inlåst
Paniken över att behöva gå på lådan
Paniken över att det gör jätteont
Paniken över att det kliar i allt som är rakat
Fullständig hysteri 24/7
Idag, först, kunde vi ta av tratten.
Har försökt att ta av honom Den nån ggn i går.
Men då Får han istället spelet över att han är så smutsig och det kliar så.
Allt i hela kroppen rycker och han springer samtidigt som han tvättar och kliar.
Total panikhysteri alltså.
Så det är inte bara hej och hå när han slipper tratten inte.
Nu får man försöka lugna honom igen liksom . Få honom att andas lite långsammare.
Samtidigt är man ju själv så jävla trasig det ens går att bli.
Svetten katastrofflödar nerför smalbenen t.o.m
allt skakar, fötterna är som isbitar, huvudet kokar.
Smärtan är vidrigt, olidlig, ogenomförbart fruktansvärd!
Hela kroppen är som om den blivit klämd i nån press.
Organen är till och med ihoptryckta pga attjag legat så mkt på soffan.
Är för hårt för den här vidrigt värdelösa kroppen.
Har haft tur ändå att Pirren kunnat ta över litegrann på dagtid så jag kunnat ligga i sängen.
Men det hjälper ju inte.
Och han kan inte ta över.
Kattjäveln litar ju bara på mig i detta läget( precis som hunden). Han ska sova ( den lilla stunden) brevid min kudde, ska ligga nära, ska vara i ansiktet ( med tratt och hela skiten)
Nu ska man försöka sova, vila, lugna ner katten. ( han är ju fortfarande instängd mm så han skriker ju fortf)
Den närmaste veckan får försöka ägnas åt återhämtning typ. Hoppas kunna släppa ut honom inorgon kväll om han lugnat sig.
Så inga besök, samtal el nåt hoppas jag på nu. Då börjar jag fan grina.
Detta är bara genomförbart pga att det är en varelse som inte klarar sig själv som behöver bara mig dygnet runt.
Inte bra på ett enda sätt med dessa sjukdomar- tvärtom.
Man sliter sig igenom minut för minut verkligen. Det är fruktansvärt.
Har inte kunnat äta el nåt sånt.
Magen kraschade
Febern är hög eller för låg.
Allt skakar
Tvingat in lite mat för att klara sig.
Detta kan innebära en långsiktig - i värsta fall permanent- försämring.
Inget jag skulle utsätta mig för att ens chansa på för någon annan än djuren. Inte ens för nåt jag vill göra själv.
Har inte kunnat prata på dagarna. Bara varit på toa.
Men kan inte utelämna en försvarslös varelse liksom. Det går inte. Men nån mer katt..? Nä, alltså jag vet inte. Det kan ändå bli en 18 år de lever
