Allt ska ikapp..

..på alltför kort tid..



När man väl känner att nu! Nu JÄVLAR! 
Är det en bättre dag som kommer.. 

då känns det samtidigt helt meningslöst på ett sätt.

För HUR ska man ens komma ikapp med en tiondel av allt som måste göras, 
allt som borde göras 
och även allt man VILL göra (är inte alltid de där grejerna är i samma kategori).

Och vad, vem eller vilka ska man prioritera bort?

För nåt och någon kommer bli bortprioriterad- inte snack om saken.
 
Får jag bara EN bra dag så hinner jag med stor sannolikhet bara med hunden och en dusch till mig så är dagen slut.(och dagarna efter också)

Alla dom som jag borde ringa och bjuda hit på ett prat över kaffe.. 

vem kommer först? 
Och nån kommer definitivt bli apgrinig om de inte väljs..
Vilket är mest stört överlag, men det kommer inträffa ändå.

Folk förstår verkligen inte att jag inte alls väljer själv när och om jag får en bättre dag. 
Spelar ingen roll hur snäll, trevlig, askul eller nåt den personen är. Det är inte jag som bestämmer...

Eller att jag för den delen inte ensBÖR bjuda hit nån på kaffe en bättre dag- för det räcker inte kroppen till för.
utöver en dusch och hunden så jag kommer få betala dyrt för fikastunder.

Vem är då så viktig att jag offrar det?

Och hur förklarar man att nej, ingen kunde komma. Du står i kön, typ.

Det blev bara hunden..
 fick jag ens duscha?

Eller kunde jag greja med mina naglar lite och  mest göra nåt som bara gynnar mig själv, absolut ingen annan?
Den är ju inte så trolig...

Jag vet inte..

Men listan över saker som måste göras börjar med:
borsta hunden, klippa klor och bada honom..

Fällningen nu tar hårt på honom och han får extra tillskott och extra mat. Mager och "töffsig". Så han behöver också badas tätare så inte klådan greppar tag i honom igen.

Och SEN ska alltså jag duscha..

Sen har vi huset som är en enda röra,
Mitt utseende är en enda röra.

Som tur är har Måns två dagar kvar. Onsdag och sen fredag är det skolavslutning.
Ska bli så skönt att ta bort påminnelser, larm, viktiga saker, idiotisk läxa mm mm mm och bara göra det kroppen kan.

DÅ kanske det blir fika?

Nilla

Det är verkligen inte lätt när orken bara räcker till en promille av allt man vill och behöver orka. Kram

Svar: Nä, tröttsamt. Man hinner aldrig "ikapp" ever..💕
lillemor lindqvist