Det som aldrig går att förklara riktigt..

Att hjärnan är chefen/bossen över kroppen- vet, i stort sett, alla människor.

Men att om hjärnan är sönder, skadad, så funkar inte kroppen.
Att då- när hjärnan överansträngs- kroppen protesterar hej vilt av mestadels hjärnkapacitet - inte fysisk aktivitet .... går aldrig att få folk att förstå.

Måns var hemma 2 veckor med flunsa. Nu ska det arbetad ikapp.
Det mesta han gör i skolan är oerhört intressant, eftersom han läser humanistisk linje. Man kan vara med på mkt och ha intresse av mkt.
Exempel idag;

Se på Obamas invigningstal från 2008.

Gör en talanalys på det ( retorik är ämnet i skolan)

Japp.
Intressant.
Lär mig..

Kollar talet.
( ruggig gåshud)
Nu till analysen.

Ord jag aldrig hört.
Pathos, ethos, loghos..

Min enda koppling blir : dumas..
Artos,porthos och  Aramis..
Inte helt korrekt 😂😂😂 
( de 3 musketörerna av Alexandre dumas)

Men talet ska nu ner i små beståndsdelar.
Upprepningar , tretal, citat mm mm mm mm
Otroligt intressant.
Måns får förklara varje ord för mig och nät han gjort det skriver han typ det han sa till mig i analysen.

Att skriva analysen, han går tillbaka i talet varje minut, analyserar mening FörMening och han förklarar det för mig.
Jag lyssnar och fokuserar alltså egentligen bara.

I 45 minuter.
 Jag pausar. Dricker , röker mm...

 avslutas med migrän,
 skakiga ben och armar,
 mjölksyra i precis hela kroppen. 
Frossa
Pulsen har ökat från 93 till 124 i snitt.
Axlarna värker som om jag var med och körde Vasaloppet före detta.

Ont är alltså sammanfattningen.

Och jag förstår absolut ingenting av någonting just nu.

Kan inte formulera ord, 
vet inte vad jag skulle säga, 
förstår inget.

Det är bara så det är.

Det är inget jag kan göra någonting åt.

Det är något som är rent fruktansvärt att uppleva dag ut och dag in år ut och år in.

Man blir dum i huvudet, 
man kan inte gå nerför trappan , 
man klarar inte se på tv osv osv osv - PGA att man lyssnat och fokuserat sig..

Sjukt är det!
 Men det spelar ingen roll hur stört det verkar. 
Det är så det är bara. 
Och jag lider något alldeles fruktansvärt av det.
Så misstro och håna inte, snälla. 
Det är verkligen vidrigt att leva med 

Nilla

Ja fy så jobbigt. Häromdagen stod jag med min halsduk hängande runt halsen och kunde för mitt liv inte komma på hur man skulle göra för att få den snurrad runt halsen 😑 kram