”Var nöjd med allt som livet ger.. glöm bort..

Bekymmer sorger och besvär"....


Ja, så enkelt är det givetvis inte.
Alls.

Livet blev väldigt svårt. 

Har haft "tur" att Pierre var hemma en vecka med influensa (igen).


Annars hade det inte funkat alls. Det blev helt förskräckligt utan min bäste vän. Ibland den ende.



Var 5e minut är det nåt.

 Fylla på vatten? Är han ute? Ska han äta? Ska han in? Ska vi gå en sväng? Snarkar han?.... svaret är alltid "nej, det är ingen här". 


När man då mår liite bättre. Så blir man sittandes i det tomma och tysta. Dött överallt. En katt som är gnällig bara. Funkar fan inte. 

Tänker bara på hans ögon och jans glädje. Alla ljud och alla kramar.

Går inte.

Psyket har bara balanserat mellan "skrika-rakt-ut-och-gammelgäddagråt" eller "död inombords".


(För er som inte har/haft hund och levt med dom 24/7 ensamna i stort sett- ni fattar nog inte. Men tro mig ändå).


Så jag beslutade att det får bli så att jag får ha en ny "partner in crime" (som en engelsk vän kallade det 😂). 


Yoda kommer alltid vara Yoda. Finns ingen ersättare för honom- ever. (Han var ju Zlatan liksom 😂)


Men detta blir nytt och roligt och en ny snubbe att lära känna. 


Och det kommer 🐻💃🏼😀❤️


Att planera för nåt nytt, 

att leta saker och läsa in sig på alla nya tips och trix om valpar mm (är som med barn, ena stunden ska de sova på rygg/ kastas burkar på 😱

andra sekunden sova på magen/matas med sparris) var välbehövligt för hjärnan .nåt att fokusera på. Nån med hjärtat fyllt av kärlek.


Så nu hoppas vi på en fin sommar med bra kropp, för det kommer ta en del på kärringen det här. 

Kramar till alla fina som hört av sig ❤️

Regnbågsbron...

Regnbågsbron

 

Det finns en bro, Regnbågsbron, som förbinder Himlen och Jorden.

När ett husdjur dör, kommer det till en plats bortom Regnbågsbron. Där finns kullar och dalar med mjukt gräs, där våra älskade vänner leker tillsammans 
hela dagarna. Där finns vattendrag med friskt vatten, massor av mat och solsken som håller dem varma. De gamla och sjuka djuren blir unga och friska 
igen, precis som vi minns dem i våra drömmar. 

Djuren är glada och lyckliga, men de saknar någon som betydde mycket för dem, någon som blivit lämnad kvar.

Varje dag springer de och leker, tills den dagen kommer, då en av dem stannar upp, och tittar bort i fjärran. Blicken skärps, öronen spetsas och plötsligt 
flyger han iväg över det gröna gräset. Hans ben bär honom fortare och fortare tills han återförenas med den han älskar. Ni möts i en omfamning som 
varar för evigt. Ditt ansikte blir kysst om och om igen, dina händer smeker hans huvud som så många gånger förut och du tittar än en gång in i ögonen på 
ditt trogna husdjur som så länge saknats i ditt liv, men aldrig i ditt hjärta. 

Sedan korsar ni Regnbågsbron tillsammans för att aldrig mer skiljas (null)


När ni läser detta är Yoda i regnbågshimlen...

Jag är ledsen att jag inte sagt något.

Jag skrev detta i tisdags..


Men jag klarade inte av att berätta.
Både för att det inte gick, och för att jag inte ville ha massa tips och frågor när det redan är försent.
För jag orkar inte svara.
Ville bara vara med min pälsmössa.



Medicinerna hjälpte inte alls i slutet. 
Ingenting.

I helgen som var blev det uppenbart (för mig) att det var kört.
Pierre var inte hemma så det sköts upp till idag.


Denna veckan har han fått morfinliknande tabletter och vi har myst hela veckan.
Han hat varit lite snurrig i bollen men det har inte gjort ont.

Vi har pratat med barnen, vi har borstat , vi har jagat katten- litegrann, vi har lekt med benet, vi har brottats
lite och vi har gått omkring om det har funkat.

Vi har ätit ost till middag och betett oss lite hur som helst.

Det här är det svåraste jag har varit med om, och detta är ändå min 3e hund.

Men det här är.... var... 
min soulmate.

Vi har suttit ihop.
Vi förstår varandra.
Vi vet vad vi tänker.
Vi har satt våra pannor mot varann och kramats pch låtit varandra förstå hur vi känner.
Jag har legat på golvet på en filt när du haft ont.
Du har legat på golvet hos mig (utan filt 😂) när jag haft ont.
Du har inte lämnat min sida vid vidriga skov. Och jag har badat dig till förbannelse efter problemen med huden dök upp


Nu blir det aldrig mer så.
Jag vet ärligt inte hur jag kommer hantera detta. Så jag ber er att vara försiktiga med mig.
Det fanns inte mer att göra för en hund som fyller 9.
(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)

(null)